FJELLET FÅR DE ALDRI
Vervringsutstillinga, Vevring Norge, 2019
I Vevring finns Engebøfjellet, ett fjäll som innehåller den eftertraktade metallen rutil som orsakat miljöpolitiska konflikter i den lilla orten sedan många år tillbaka. Den Norska staten godkände tillslut ett bolag med den kontroversiella planen att dumpa allt överskott från gruvdriften i fjorden. Konsekvenserna förväntas bli förödande för fjordens djurliv och i förlängningen även för livet runt fjorden.
Rutil förekommer som spårmaterial i de flesta urberg och används bland annat till rutilpigment, däribland färgen kromgul. Denna sk gula färg upplevs mer orange i tonen, och en liknande men inte fullt lika skarp färg fås även av färglav. En bladlav som växer mot sten och berghällar.
Samtidigt som jag började intressera mig för färglav, och den oranga färg den ger, blev jag inbjuden att medverka på Vevringsutstillinga 2019. Engebøfjellets öde fick mig att fantisera om hur det är berget i sig som avger färg via lav utan ingrepp som varar för evigt. Enligt enviormental studies är ett område, ett berg, ett landskap inte något som finns där ute, frikopplat från kroppar som står i relation till den - utan är alltid en del av själva substansen av oss och alla andra levande varelser och ting. Med denna blick på vår omgivning är ett inbrott i berget lika mycket ett brott mot våra kroppar.
Inslagsgarnet i det vävda porträttet av Engebøfjellet är färgat av färglav plockat från en plats som står mig fysiskt nära. Titeln fann jag i ett fotografi av en barnfamilj som demonstrerar mot den planerade gruvdriften i Vevring Ett utav barnen håller plakatet med orden ”FJELLET FÅR DE ALDRI”.
